Den första musikkåren

Järnv.musiken

Järnv.musiken

 

Den första musikkåren i Katrineholm bildades av stationsinspektör Jacobsson, de brukade musicera på den plats där kyrkan ligger idag. Platsen kallades länge för Jacobsberg, ett namn som nu är bortglömt sedan länge. År 1862, några år innan Jacobsson anlände till Katrineholm, flyttade  postmästare Tunelius hit, han kanske deltog i den första musikkåren, det är ingen som vet med säkerhet. År 1872, efter att Jacobsson flyttat, bildade Tunelius en ny kår, bestående av stationsskrivare och postexpeditörer, de bildade den s.k. herrmusiken. Medlemmarna var intresserade och spelade mest för nöjes skull, men också på utflykter och danstillställningar. Mycket omtalad blev en utfärd till Stora Djulö, där musikkåren tågade i täten och spelade utför hela Djulö allé. År 1885 flyttades många av musikanterna till andra orter, det bildades luckor i leden. Postmästaren själv började bli gammal och sjuklig, instrumenten såldes och kåren lade ner sin verksamhet.

År 1887 flyttade en person som var både musikalisk och road av att spela till Katrineholm. Andersson blev redaktör på den nystartade Katrineholms-tidningen, men bildade också en sextett, bestående av bland andra brandchef Vilhelm Danielsson, stationsskrivarna Harald Andersson och Hallongren. Efter ett antal år fick baron V. Fägerskiöld för sig att bilda en musikkår bestående av järnvägspersonal. Han anordnade en auktion, där sextetten skulle sälja sina slitna instrument. Den 25 november år 1892 anordnades lotteri och musik i societetssalongen, med över hundra skänkta vinster. Över 800 lotter såldes, både instrument och noter blev betalda och musikkåren började med liv och lust sin verksamhet. Ledare för verksamheten blev stationsskrivarna Malmstedt och Carl Rickard  Sundberg, båda yrkesmusiker.

Från år 1912 fick musikkåren en privat gynnare i den nyinflyttade apotekaren Erik Hallberg, både han och hans fru var stora musikvänner. Han bekostade elektriskt ljus på estraden, istället för de fladdrande stearinljus som hittills varit en ganska riskabel ljusskälla. Varje gång som kåren  konserterade i parken blev de bjudna på kaffe i gamla apotekshuset, som låg i bankhuset på Bievägen. Han donerade också 900 kronor till en ny bastuba. Sista gången musikerna hedrade sin välgörare var när han begravdes år 1932.

Carl Rickard Sundberg var trots allt den, som under nära fyra decennier fanns med som en viktig person inom Katrineholms musikliv. År 1929 lämnade han sin högt skattade musikkår. Han ägnade sig under många år åt något som inte omedelbart märks inom musiken, men som ändå är en av den i särklass viktigaste biten, nämligen notskrivningen. Noter var dyra i inköp för en kår med begränsade resurser. Äkta musiker, som Sundberg, Knut Brolin med flera, offrade gärna sin nattsömn för notplitandet. Mycket tack vare dem medverkade musikerna vid flera tillfällen av offentligt slag, exempelvis Västra skolans och kyrkogårdens invigning, stadsfirandet nyårsnatten 1917, Valborgsmässoafton, i Godtemplarsalongen och vid många privata tillfällen.

Även idag är musicerandet en viktig del i Katrineholms kulturliv, säkert mycket tack vare dessa första envisa pionjärer.