Folkets Hus har funnits i Katrineholm sedan 1904. Det var då den föregående år bildade ”Folkets Husföreningen” invigde sin första lokalitet på Djulögatan 51.  Man hade visserligen redan haft verksamhet  en tid i en före detta målarverkstad, men nu hade man sitt eget, den så kallade B-salen. Åren strax därefter var svåra med flera arbetskonflikter och sjunkande inkomster, något som dock inte fick föreningen att misströsta. År 1912 arrenderade man ett stycke mark från Sandbäckens gård på vilket man startade Folkets park. Från 1914 var namnet Föreningen Folkets Hus och Park.

B-salen blev snart för liten och 1914 började man fundera på ett nytt Folkets Hus. Samma arkitekt som till B-salen,  N.J. Ackzell fick i uppdrag att rita även detta bygge vars pris beräknades till hisnande 100.00 kronor – mellan 4 och 5 miljoner omräknat i dagens penningvärde.

Trots världskriget ute i Europa, med viss materialbrist som följd, stod det nya Folkets Hus klart 1916. Det var ett stort och pampigt stenhus i tre våningar med inredd källare. I bottenplanet fanns kafé, bageri samt kontor. En stor del av huset togs i anspråk av den stora A-salen ämnad för teater och biografföreställningar.

De stora skulderna gjorde att föreningen 1923 var nära konkurs och fick ta till flera åtgärder för att klara affärerna, bl.a. hyrde man ut både biografen och Folkets park (till bröderna Malmberg).

Redan på 1940-talet började fackföreningarna fråga efter fler och bättre lokaler, vilket inte gick att åstadkomma i huset på Djulögatan, utan en nybyggnad ansågs nödvändig. Det skulle dock ta många turer och tjugo år innan ett nytt Folkets hus 1966 kunde invigas i kvarteret Mården, det hus som nu går under namnet Safiren