Det har tidigare i flera olika sammanhang berättats om Elin Håkansson, dotter till kassadirektören vid Kullberg & Co AB Karl Kullberg. De flesta Katrineholmare har väl någon gång hört talas om hennes hängivna samlarintresse. Inte minst har hennes unika docksamling beundrats av liten som stor på de platser där den varit utställd. Denna gång ska vi dock i första hand ägna oss åt hennes make under 30 år, ingenjören Axel Håkansson.
Axel, eller Håkan som hustrun föredrog att kalla honom, föddes i Eksjö 1870 och fick efter tekniska studier anställning vid Forsmarks sulfatfabrik. Efter en tvåårig sejour på Frövifors pappersbruk blev han 1907 chef för sulfatfabriken i Värmbol, en tjänst han uppehöll fram till sin pensionering 1932. Den 4 januari 1915 gifte han sig med den tjugo år yngre Elin Kullberg, i vars efterlämnade dagböcker man kan utläsa att äktenskapet var lyckligt, om än barnlöst. I samband med bröllopet flyttade paret in i disponentvillan i Värmbol och bodde där tills 1933 då de bosatte sig i Katrineholm.
Under sin tid i Värmbol engagerade sig Axel Håkansson livligt i Östra Vingåkers kommunala liv. Han var ordförande i kommunalnämnden, ledamot av kyrko- och skolråd samt ledamot i kommunal- och kyrkofullmäktige. Sitt kommunala intresse överflyttade Håkansson senare till Katrineholm, där han blev en av högerns förgrundsfigurer. Han var således ledamot i såväl stadsfullmäktige som drätselkammaren (ungefär dagens kommunstyrelse). Sitt uppdrag som nämndeman i Oppunda häradsrätt i vilket han såg en stor heder och hyste största intresse för, behöll han fram till det att ålder och försvagad hälsa tog ut sin rätt. Ingenjör Håkansson var intresserad av hembygdsrörelsen och var under en period verksam som vice ordförande i Katrineholmsbygdens Hembygdsförening. Med hembygdsintresset var även förbundet en stark känsla för den svenska naturen.
Efter ett, enligt dödsannonsen ”med stort mod buret lidande” avled Axel Håkansson i sitt hem den 4 december 1945, 75 år gammal. I eftermiddagstidningen Katrineholms-Kuriren kan samma dag läsas i dödsrunan att ”Personligen var ingenjör Håkansson en man av stor ära och karaktär. Bakom den lite sträva ytan, mötte man en vänlig och älskvärd man, bestämd i åsikter. Detta gav honom efterhand många vänner, vilka nu vid Håkan bortgång känna stor saknad. Närmast sörjes den bortgångne av maka född Kullberg, brorsbarn samt svågrar och svägerskor och deras barn”.
Hustrun Elin kom att leva ytterligare 17 år och avled 1962, i en ålder av 72 år.
