Det var inte den första biografen i Stan som invigdes i augusti 1920, men utan jämförelse den största. Den stora salongen och läktaren kunde tillsammans ta emot 600 biobesökare. Mellan publiken och filmduken/scenen fanns ett orkesterdike, där musiker spelade under filmens gång. Ljudfilm var ett ännu ouppfunnet fenomen som kom först ca 1930. I Katrineholms-Kuriren som kom ut tre dagar i veckan, kunde man den 25 augusti 1920 läsa om invigningen två dagar tidigare. ”Salongen är hållen i behagligt dämpad färgton och i fråga om belysningen så ändamålsenligt sörjt att man oberoende av det naturliga ljuset, kan ge föreställning vilken stund av dagen som helst”. Skribenten visste inte till sig av hänförelse inför den prakt som uppvisades. Texten fortsätter ”Hallarna och övriga lokaler äro desslikes rymliga och propra. För luftväxlingen äro sörjt på bästa, modernaste vis”. Man dristade sig även påstå att lilla Katrineholm (ca 7 500 inv.) var större vad nöjesetablissemang beträffade än det fyrdubbelt större Eskilstuna.

Det var Aktiebolaget Katrineholms biografteater som igångsatt byggandet av Palladium och som till invigningen den 23 augusti 1920 inbjudit stadens myndigheter, pressen, leverantörer, arbetspersonal m.fl.  Efter ett anslående nummer av bioorkestern höll ordföranden stadsfiskal A.E. Andersson ett kort tal, där han å det varmaste tackade alla i projektet inblandade. Man fortsatte med att visa filmbilder från OS i Antwerpen, jaktbilder från Afrika samt det svenska lustspelet ”Baron Olsson”. Den första långfilm som visades på Palladium var ”Västerns fågelfrie son” med en ung Mary Pickford i huvudrollen.

Arkitekten som ritat Palladium var ingenjör E. Månsson från Norrköping. I övrigt var de flesta entreprenörer hemmahörande i Katrineholm. Bl.a. utfördes målningsarbetena av dekorationsmålaren Carl Rickard Forslund, som dekorerat en mängd byggnader i Sörmland, t.ex. Stora Malms kyrka, Stadshotellet, Gamla Folkets hus m.m.

Efter flera ägarbyten togs Palladium över av bröderna Emil och Åke Malmberg. Året hade då hunnit bli 1933 och bröderna ägde sedan tidigare förut nämnda Rialto på Norr samt Röda kvarn i gamla Folkets Hus på Djulögatan 51. I början av 1960-talet gick företaget upp i Europafilm. Då vi nu skriver år 2013 har Palladium för länge sedan förlorat kampen mot hemelektroniken och fastigheten står så vitt vi erfar oanvänd, efter några mer eller mindre lyckade försök att använda lokalen som nöjespalats av skilda slag.