Efter andra världskriget kunde man i slutet av 1940-talet åter börja rikta blickarna framåt. Även om Sverige klarat sig från angrepp utifrån, hade striderna i Europa och världen i övrigt gjort att samhällsbyggandet gick på sparlåga. Den svenska exportindustrin, i synnerhet då det gällde stål gick däremot lysande eftersom stridande makters vapenindustri svalde allt som kunde levereras.

Sverige stod med andra ord väl rustat efter kriget och Katrineholm var inget undantag. Flera byggnadsprojekt hade legat vilande under krigsåren, men skulle nu verkställas. Den expanderande staden behövde förutom fler bostäder, större och mer ändamålsenliga lokaliteter för bl.a. bibliotek, brandförsvar, skola, polis, handel och den kommunala administrationen. För den senare planerades ett byggnadsprojekt som var tänkt att resultera i två stora hus byggda i vinkel, det ena, stadshuset längs med Djulögatan och det andra Nämndhuset, längs med Vasavägen. Båda endast något stenkast från Gröna Kulle. På så vis skulle stadens nämnder vara placerade inom samma kvarter och under överskådlig tid kunna expandera i takt med staden invånarantal. För ändamålet inköpte staden övriga tomter i kvarteret Liljan.

Nämndhuset stod klart i mitten av 1950-talet, men den då nödvändiga återhållsamheten av byggnadsinvesteringar gjorde att uppförandet av själva stadshuset måste anstå. Ritningarna av Nämndhuset fick då ändras så att provisoriska lokaler för Stadsfullmäktige och Drätselkammaren under en övergångstid inpassades i övervåningen. I övrigt inrymdes i byggnaden sjukkassa, polis, socialbyrån, arbetsförmedlingen och byggnadsnämndens kontor. Tanken var att de provisoriska sammanträdesrummen skulle tas i anspråk av dessa förvaltningsgrenar då det nya stadshuset så småningom stod färdigt. Det är snart 60 år sedan stadshusprojektet lades vilande och tomten längs Djulögatan är fortfarande obebyggd. Katrineholm har fortfarande inget kommunhus där verksamheterna är samlade, utan i stället ett flertal mindre lokaliteter spridda över tätorten. På gott och ont, för även om det kan vara svårare för kommunens anställda att få kontakt med medarbetare, får man frisk luft och motion då man behöver ses öga mot öga.

För att återgå till Nämndhuset, så har denna byggnad under många år endast varit fäste för kommunal verksamhet. Under hösten/vintern 2012-2013 har huset renoverats och fått ny ventilationsanläggning och under maj månad firas dess återinvigning bl.a. med öppet hus den 4 maj. In flyttar nu stora delar av Kommunstyrelsens förvaltning, den del som inte redan finns i Gröna kulle. Även kommunväxeln kommer att återfinnas i Nämndhuset.

I en skrift från 1955 av arkitekt Eric Schuwert får vi veta att: ”Nämndhuset är uppfört i rött sandat tegel från Walla Tegelbruk. Sockel och fönsteromfattningar har utförts i vit konststensputs. Entréportalen i Ekebergsmarmor är levererad av Gropptorps marmorbruk AB, so även utfört relieferna i entrén jämte stadsvapnet efter skisser av konstnären Gunnar Palmgren, Stockholm”. Interiören i huset har över huvud taget, med sin myckenhet av tegel och marmor, en offentlig karaktär som dessutom är materialen relativt underhållsfria.